Av alla årstider är vintern bäst, men växthuseffekten ser till att vi inte får så mycket vinter och den ger oss stora bekymmer, domedagen.
Men det är inte växthuseffekten vi ska oroa oss för, det vi ska oroa oss för är striden mellan människor och det okända.
Lösningen ligger i forntiden…
År 1804.
En forskare vid namn John Helvington och hans assistent Sam Andersson var ute och utforskade den kända Izael ruinen, John var en lång, storbyggd man med halvlångt brunt hår, och blåa ögon, däremot var Sam raka motsatsen, kort, med väldigt spinkig kropp, kort svart hår och grön bruna ögon.
– John, tycker du verkligen det är så smart att utforska Izael ruinen, jag har hört fruktansvärda rykten om att en demon är inlåst här.
– Lugn Sam, jag måste få utforska ruinerna för att få reda på sanningen om Izael.
Detta kan förändra liv tusentals år framåt i tiden. John och Sam vandrade sakta in i ruinportarna och steg in i den stora issalen, det var tyst och rädslan kröp igenom Sams kropp.
– John, jag tror att jag väntar utanför istället.
– Det finns ingen rädsla i min kropp, jag måste få reda på sanningen även om det blir min död.
John fortsatte in i ruinen, det såg ut som ett gammalt slott, tavlor av kungen och fina vaser som var sönderslagna. Nu kom rädslan, inne i kungens sal fanns ett stort istorn och infrusna människor i väggarna. John fortsatte framåt med bestämda steg, när han var framme vid istornet hörde han att dörren föll ihop. Han var instängd, försiktigt sträckte han handen mot isen, när han rörde isen så kände han kraften som fanns inuti den. Johns hand frös fast i isen och den började sprida sig utför hans kropp, isen var inte kall, den var stekhet, av ilska skrek han ut sin smärta, han kände hur kraften spred sig ut i hans kropp. Han kände sig inte normal längre, han kände sig ond, kraftfull. Tillslut hade isen slukad John och han var ett utav offren i isen. Utanför slottet satt Sam och väntade otåligt på John, minuterna gick till timmar.
Tillslut bestämde sig Sam för att gå in till John och se vad som hänt. Småjoggande passerade Sam den stora is salen mot kungens sal, när Sam var ute vid salens portar, var det inte blockerat, dörrarna var öppna…
– John! John! Ropade Sam förtvivlat.
Det började knaka i taket och Sam tittade skräckslaget omkring sig. Nu såg han istornet.
– John! Nej! Skrek Sam ledsamt.
Sam sprang allt han kunde fram till istornet och försökte slå sönder det. Istornet började spricka och gick tillslut sönder. John svävande medvetslöst i luften, onda krafter trycktes in i hans kropp och han blev större, starkare, ondare än någonsin. Han skulle bli… Izael. I många år väntade Izael på att en speciell pojke skulle födas, den utvalde. Den enda som har kraften att stoppa Izael.
År 2007.
Det var måndag, den enda dagen som jag avskyr. Skolan har börjat, jag måste erkänna att det är skönt ibland att gå till skolan och veta att jag får träffa alla kompisar där.
Det här är Max, ”Den Utvalde” enligt den gamla profetian som är tvungen att återupptas, Max är lång, kort svart hår och bruna ögon.
– Max! Skynda dig ner och ät frukost, skolan börjar om en kvart!
Stressen, den har man ju inte saknat precis, skynda, skynda, hela tiden. Aldrig hinner man med något. Efter jag åt frukost bar jag mig iväg till skolan, det var väl en 2km till skolan, så det tar inte så lång tid att gå. Men den här dagen skulle inte bli normal, den här dagen skulle förändra mitt liv för evigt. Jag har aldrig gillat storstaden, ibland önskar jag att det är bara frid, jag skulle vilja flytta men mamma trivs här och hon vägrar flytta. När jag gick ner för gatan kände jag en underlig känsla i huvudet, någon som jag aldrig känt förut, jag började domna bort och jag satte mig ner på en trappa utanför ett hus. Tillslut somnade jag...
År 1805.
När jag vaknade låg jag inte kvar på trappan, utan på en äng. Det var helt tomt förutom den stora ängen och ett stort träd, jag undrade var jag hade hamnat. Tomt och ensamt satt jag där vid ängen och väntade på att något skulle hända. Efter ett tag kom en häst med vagn förbi åkandes.
Mannen var ganska liten med en brun hatt, han var flintskallig och hade blåa ögon.
– Var hälsad unge riddare.
Sa mannen som red hästen. ”Unge riddare”? Det här måste vara någon slags rollspelare.
– Vad heter du unge man? Fråga mannen.
– Ja…jag heter Max, får jag fråga? Vilket år är det?
– Det borde väl du veta? Det är den 13 maj 1805.
1805!? Vad har hänt? Jag måste ha åkt tillbaka i tiden när jag domnade bort.
– Föresten, sa du att du heter Max? Frågade mannen igen.
– �*�*�*�*Ja, jag heter Max.
– Margareta! Den utvalde är här! Ropade mannen till sin fru.
Hans fru Margareta, oj vad hon var underbar, en fin rosa klänning med rosa hatt, långt blont hår och blåa ögon.
Följ med oss Max, jag menar Den Utvalde.
Jag antar att jag inte har något annat val än att åka med dom var dom än ska. Max följde med paret och efter några timmar var dom framme vid staden Hades.
– Vakna nu Max! Vi är framme vid Hades. Ropade mannen.
– Öh? Va? frågade Max sömnigt.
– Hades, staden som jag och min fru bor i, väldigt trevligt.
När dom var framme vid portarna till Hades frågade vakten dom om identitet.
– Joakim och Margareta Farmer.
Vakten spottade dom i ansiktet.
– Ni är patetiska. Sa vakten. Men mitt jobb är att släppa in folket som bor här så välkomna.
När dom var inne i Hades så Joakim till Max att hoppa ur vagnen.
– Varför spottade vakten dig i ansiktet? Frågade Max.
– Lång historia, jag förklarar senare.
Margareta, följ Max till huset, så kommer jag snart.
– Dåsa, Max följ med mig nu.
Jag följde med Margareta, staden var enorm, jag förstår inte hur man kan hitta här. När dom var framme tittade Margareta försiktigt omkring sig.
– Vad gör du? Frågade Max.
– Tittar så inga Dygnar är här. Svarade Margareta.
– Dygnar? Vad är det? Frågade Max med hög röst.
– Dygnar är en monster art som hotar Hades, vi har stora problem med dom, jag vill inte att vi ska ha ännu ett krig mot Serpents.
Underligt, verkar vara någon fantasivärld.
– Är detta verkligheten? Frågade Max underligt.
– Vad är det för fråga? Såklart detta är verkligheten.
Dag blev till natt och jag fick mig ett eget rum att sova i, jag saknade mamma. Men jag får bita ihop och göra det bästa av saken. Denna natten var inte som vanligt, jag hade mardrömmar om att jag var en nobel riddare som slogs för Hades frihet mot Serpents. Svettandes vaknade jag, Margareta och Joakim stod och stirrade på mig som om jag gjort någonting konstigt.
– Du hade mardrömmar va? Frågade Joakim.
– J… J...Ja. Stammade Max.
– Det var ingen mardröm, utan ditt öde, du är den utvalde. Sa Margareta.
– Vad är det för snack om att jag är Den Utvalde? Frågade Max
– I profetian står det att i framtiden så kommer Den Utvalde kallad Max födas och att vi ska ta med honom hit in i forntiden för att rädda mänskligheten från undergång.
Så nu ligger hela mänskligheten i min famn? Perfekt…
– Vad är det som hotar mänskligheten?
– Izael och hans onda trupper. Svarade Joakim.
– Vem är Izael?
– Izael, oj, för längesedan fanns en riddare kallad Max, han var precis som du, från framtiden som dom tog tillbaka till forntiden för att rädda mänskligheten från Izael. Izael var en ond, ond Demon från helvetet som hade kommit för att ta över jorden och skapa ett levande helvete. Max och Izael slogs i det stora Hades templet som är bosatt på ön Helios, Max lyckades besegra Izael och låsa in honom i ett magisk isblock, men nu har en galen forskare vid namn John Helvington utforskat ruinen och tagit Izaels kraft och nu är han numera Izael som vill ta över mänskligheten igen.
Därför behöver vi dig, Den Utvalde, för att sätta stopp för detta.
– Nej, nu måste vi gå. Sa Margareta bestämt.
– Gå var? Frågade Max.
– Du ska få lära dig att slåss. Svarade Joakim.
Vem tror dom att jag är? Jag vet inte ens hur man använder ett svärd.
– Seså, rappa på nu. Sa Margareta.
När dom var framme vid Hades Stridsskola kände sig Max väldigt nervös och visste inte vad som skulle hända.
– Vi kan tyvärr inte följa med dig Max, du måste gå in själv. Sa Joakim.
När Max gick in igenom portarna kom en stor man fram och hälsade.
– Välkommen Max, jag heter Karl, vi har väntat på dig, var vänlig och följ mig.
Dem gick igenom stora salar, salar med troféer och statyer av rent guld.
Framför ett stort diplom så stannade Karl.
– Rör diplomet och du kommer att få se det som ingen annan har sett.
Sakta och försiktigt sträckte Max handen mot diplomet, när han rörde diplomet så blev allt vitt. Framför han stod Karl med ett stort svärd gjort av rent stål.
– Slåss mot mig, Max. Sa Karl med ett leende på läpparna.
Max kände att han hade blivit modigare, säkrare och starkare, Karl slängde ett svärd till Max.
Nu ska jag visa vad du kan. Sa Karl med hög ton.
Karl hoppade fram mot Max och slog ett kraftigt slag emot honom, effektivt parerade Max och slog till en ett kraftfullt slag, när bladet träffade Karl stod han helt plötsligt framför diplomet igen.
Han började läsa det och med stora bokstäver stod det:
”Till minne av den utvalde”.
Dagen efter hade han ännu en konstigt dröm, han såg ett rött berg med fullt av onda varelser från underjorden, svettandes och nervös gick han mot ett stort slott och precis när han skulle öppna det så blev han väckt av Joakim.
– Skynda dig Max! Dygnare attackerar Hades!
Max och Joakim sprang längs vägen mot porten ut, där väntade Margareta med en häst.
– Max! Juleus ta tag i Max!
– Ta tag i min hand Max! Ropade Juleus.
Juleus hade långt blont hår och hade skinande gul rustning.
Efter ett par timmars åktur ifrån Hades frågade Max.
– Vem är du Juleus?
– Jag är slottsvakt, jag ska skydda konung Ivan men nu är det för sent… Suckade Juleus.
Han kände att Joakim tog tag i hans hand och tittade noggrant.
– Du har det magiska märket. Sa Joakim förtvivlat.
– Det är bara ett ärr jag fick för 4 år sedan.
Efter allt konstigt som har hänt kan antagligen vad som helst hända nu…
– Det är fem märken på varje fingertopp, varje märke står för domedagen, när alla märken blir röda, då är det domedagen.
Så länge som Izael lever, då kommer dagen som alla fruktat fortfarande leva.
Dagen efter så återkom dom till Hades, flera hus var förstörda men mycket fanns kvar.
Joakim, Margareta och Max gick in i sitt hus och låste allt.
– Försök nu att vila lite Max. Sa Margareta.
Max gick upp till sin säng och börja sova, plötsligt stod han på en äng, samma äng som han var på när han kom till denna värld.
Han kollade bort mot det stora isberget och såg rök, röklukten kändes ända bort till ängen.
Max fruktade det värsta, snabb som vinden sprang han till närmaste by, när han kommit över ängen såg han bara död, byn låg i flammor och allt var dött.
Tillslut vaknade Max, svettig och röd i ansiktet, han reste sig upp och såg Joakim sitta i sin gungstol stirrandes mot Max.
– Vi i Hades har varit väldigt oroliga över dina drömmar. Sa Joakim.
Vi undrar ifall dina drömmar är förknippade med något fruktansvärt som kommer att hända, du måste berätta allt du vet.
– Jag…Jag såg död, byar ligga i flammor och bara dött. Svarade Max med skräckinjagande blick.
– Vi måste rapportera detta till kungen nu! Sa Joakim och drog med Max.
Framme vid kungens palats frågade en vakt med rostig rustning efter identitet.
– Säg att Vita Vargen söker kungen. Sa Joakim.
Vakten gick igenom portarna och direkt mot kungens sal.
– Vita Vargen? Frågade Max.
Vem är det?
– Det är min hemliga identitet. Svarade Joakim.
Strax efter kom vakten ut igen.
– Välkomna till Hades slott. Sa Vakten.
Max och Joakim gick sakta in igenom dom stora portarna och fortsatte uppför den stora röda mattan.
När dom steg in i kungens sal så ropade kungen.
– Vilka är ni och vad vill ni?
– Den Utvalde har haft drömmar om död i Hades, domen är nära.
– Så… Utvalde, vi får äntligen träffas. Sa kungen och gick sakta emot Max.
Du är yngre än vad jag förväntade mig.
Kungen tog tag i Max och drog in honom i hans privata rum.
Jag är kung Olevar III och det är en ära att få träffa dig unge Utvalde.
– Ehm… Det är en ära att få vara här. Svarade Max kort.
– Du har haft drömmar, drömmar om förstörelse och döden. Sa Kungen.
– Ja, jag tror Izael har något med detta att göra.
– Du har rätt, du har fått en förbannelse över dig, så Izael kan se var du är någonstans när du drömmer.
För att du någonsin ska kunna möta Izael öga mot öga, så måste du konfrontera honom i dina drömmar.
Bara den värdige kan se dessa drömmar, Izael vill kontakta dig, på något sätt vill han få dig att tro att ni hör tillsammans med varandra.
Dagen efter vaknade Max av ett starkt ljud som kom från berget som låg lite längre bort mot kusten.
Joakim och Margareta kom rusandes upp mot Max.
– Det har hänt något hemskt! Sa Joakim.
Du måste följa med oss nu!
Max, Joakim och Margareta red bort mot berget och tillslut såg man alla invånare bilda en ring runt något som Max inte kunde se.
– Jag tror du bör ta en titt på detta… Sa Margareta.
Max gick fram igenom ringen och såg kungen ligga död på marken.
– Det är inte det värsta. Sa Joakim och drog bort det svarta tyget över kungen.
I hans mage fanns en pil med ett papper på, det stod ”Låt oss se detta som en varning, ge över Den Utvalde annars aktiverar vi Domedagsberget.
– Domedagsberget? Frågade Max.
– Det är ett gammalt berg som ligger över vid Izaels territorium. Sa Joakim.
Rykten säger att självaste Izaels assistent har bosatt sig där.
Ifall ni gillar den, ge lite rep.
Besök http://innandomedagen.forumsmotion.com
Men det är inte växthuseffekten vi ska oroa oss för, det vi ska oroa oss för är striden mellan människor och det okända.
Lösningen ligger i forntiden…
År 1804.
En forskare vid namn John Helvington och hans assistent Sam Andersson var ute och utforskade den kända Izael ruinen, John var en lång, storbyggd man med halvlångt brunt hår, och blåa ögon, däremot var Sam raka motsatsen, kort, med väldigt spinkig kropp, kort svart hår och grön bruna ögon.
– John, tycker du verkligen det är så smart att utforska Izael ruinen, jag har hört fruktansvärda rykten om att en demon är inlåst här.
– Lugn Sam, jag måste få utforska ruinerna för att få reda på sanningen om Izael.
Detta kan förändra liv tusentals år framåt i tiden. John och Sam vandrade sakta in i ruinportarna och steg in i den stora issalen, det var tyst och rädslan kröp igenom Sams kropp.
– John, jag tror att jag väntar utanför istället.
– Det finns ingen rädsla i min kropp, jag måste få reda på sanningen även om det blir min död.
John fortsatte in i ruinen, det såg ut som ett gammalt slott, tavlor av kungen och fina vaser som var sönderslagna. Nu kom rädslan, inne i kungens sal fanns ett stort istorn och infrusna människor i väggarna. John fortsatte framåt med bestämda steg, när han var framme vid istornet hörde han att dörren föll ihop. Han var instängd, försiktigt sträckte han handen mot isen, när han rörde isen så kände han kraften som fanns inuti den. Johns hand frös fast i isen och den började sprida sig utför hans kropp, isen var inte kall, den var stekhet, av ilska skrek han ut sin smärta, han kände hur kraften spred sig ut i hans kropp. Han kände sig inte normal längre, han kände sig ond, kraftfull. Tillslut hade isen slukad John och han var ett utav offren i isen. Utanför slottet satt Sam och väntade otåligt på John, minuterna gick till timmar.
Tillslut bestämde sig Sam för att gå in till John och se vad som hänt. Småjoggande passerade Sam den stora is salen mot kungens sal, när Sam var ute vid salens portar, var det inte blockerat, dörrarna var öppna…
– John! John! Ropade Sam förtvivlat.
Det började knaka i taket och Sam tittade skräckslaget omkring sig. Nu såg han istornet.
– John! Nej! Skrek Sam ledsamt.
Sam sprang allt han kunde fram till istornet och försökte slå sönder det. Istornet började spricka och gick tillslut sönder. John svävande medvetslöst i luften, onda krafter trycktes in i hans kropp och han blev större, starkare, ondare än någonsin. Han skulle bli… Izael. I många år väntade Izael på att en speciell pojke skulle födas, den utvalde. Den enda som har kraften att stoppa Izael.
År 2007.
Det var måndag, den enda dagen som jag avskyr. Skolan har börjat, jag måste erkänna att det är skönt ibland att gå till skolan och veta att jag får träffa alla kompisar där.
Det här är Max, ”Den Utvalde” enligt den gamla profetian som är tvungen att återupptas, Max är lång, kort svart hår och bruna ögon.
– Max! Skynda dig ner och ät frukost, skolan börjar om en kvart!
Stressen, den har man ju inte saknat precis, skynda, skynda, hela tiden. Aldrig hinner man med något. Efter jag åt frukost bar jag mig iväg till skolan, det var väl en 2km till skolan, så det tar inte så lång tid att gå. Men den här dagen skulle inte bli normal, den här dagen skulle förändra mitt liv för evigt. Jag har aldrig gillat storstaden, ibland önskar jag att det är bara frid, jag skulle vilja flytta men mamma trivs här och hon vägrar flytta. När jag gick ner för gatan kände jag en underlig känsla i huvudet, någon som jag aldrig känt förut, jag började domna bort och jag satte mig ner på en trappa utanför ett hus. Tillslut somnade jag...
År 1805.
När jag vaknade låg jag inte kvar på trappan, utan på en äng. Det var helt tomt förutom den stora ängen och ett stort träd, jag undrade var jag hade hamnat. Tomt och ensamt satt jag där vid ängen och väntade på att något skulle hända. Efter ett tag kom en häst med vagn förbi åkandes.
Mannen var ganska liten med en brun hatt, han var flintskallig och hade blåa ögon.
– Var hälsad unge riddare.
Sa mannen som red hästen. ”Unge riddare”? Det här måste vara någon slags rollspelare.
– Vad heter du unge man? Fråga mannen.
– Ja…jag heter Max, får jag fråga? Vilket år är det?
– Det borde väl du veta? Det är den 13 maj 1805.
1805!? Vad har hänt? Jag måste ha åkt tillbaka i tiden när jag domnade bort.
– Föresten, sa du att du heter Max? Frågade mannen igen.
– �*�*�*�*Ja, jag heter Max.
– Margareta! Den utvalde är här! Ropade mannen till sin fru.
Hans fru Margareta, oj vad hon var underbar, en fin rosa klänning med rosa hatt, långt blont hår och blåa ögon.
Följ med oss Max, jag menar Den Utvalde.
Jag antar att jag inte har något annat val än att åka med dom var dom än ska. Max följde med paret och efter några timmar var dom framme vid staden Hades.
– Vakna nu Max! Vi är framme vid Hades. Ropade mannen.
– Öh? Va? frågade Max sömnigt.
– Hades, staden som jag och min fru bor i, väldigt trevligt.
När dom var framme vid portarna till Hades frågade vakten dom om identitet.
– Joakim och Margareta Farmer.
Vakten spottade dom i ansiktet.
– Ni är patetiska. Sa vakten. Men mitt jobb är att släppa in folket som bor här så välkomna.
När dom var inne i Hades så Joakim till Max att hoppa ur vagnen.
– Varför spottade vakten dig i ansiktet? Frågade Max.
– Lång historia, jag förklarar senare.
Margareta, följ Max till huset, så kommer jag snart.
– Dåsa, Max följ med mig nu.
Jag följde med Margareta, staden var enorm, jag förstår inte hur man kan hitta här. När dom var framme tittade Margareta försiktigt omkring sig.
– Vad gör du? Frågade Max.
– Tittar så inga Dygnar är här. Svarade Margareta.
– Dygnar? Vad är det? Frågade Max med hög röst.
– Dygnar är en monster art som hotar Hades, vi har stora problem med dom, jag vill inte att vi ska ha ännu ett krig mot Serpents.
Underligt, verkar vara någon fantasivärld.
– Är detta verkligheten? Frågade Max underligt.
– Vad är det för fråga? Såklart detta är verkligheten.
Dag blev till natt och jag fick mig ett eget rum att sova i, jag saknade mamma. Men jag får bita ihop och göra det bästa av saken. Denna natten var inte som vanligt, jag hade mardrömmar om att jag var en nobel riddare som slogs för Hades frihet mot Serpents. Svettandes vaknade jag, Margareta och Joakim stod och stirrade på mig som om jag gjort någonting konstigt.
– Du hade mardrömmar va? Frågade Joakim.
– J… J...Ja. Stammade Max.
– Det var ingen mardröm, utan ditt öde, du är den utvalde. Sa Margareta.
– Vad är det för snack om att jag är Den Utvalde? Frågade Max
– I profetian står det att i framtiden så kommer Den Utvalde kallad Max födas och att vi ska ta med honom hit in i forntiden för att rädda mänskligheten från undergång.
Så nu ligger hela mänskligheten i min famn? Perfekt…
– Vad är det som hotar mänskligheten?
– Izael och hans onda trupper. Svarade Joakim.
– Vem är Izael?
– Izael, oj, för längesedan fanns en riddare kallad Max, han var precis som du, från framtiden som dom tog tillbaka till forntiden för att rädda mänskligheten från Izael. Izael var en ond, ond Demon från helvetet som hade kommit för att ta över jorden och skapa ett levande helvete. Max och Izael slogs i det stora Hades templet som är bosatt på ön Helios, Max lyckades besegra Izael och låsa in honom i ett magisk isblock, men nu har en galen forskare vid namn John Helvington utforskat ruinen och tagit Izaels kraft och nu är han numera Izael som vill ta över mänskligheten igen.
Därför behöver vi dig, Den Utvalde, för att sätta stopp för detta.
– Nej, nu måste vi gå. Sa Margareta bestämt.
– Gå var? Frågade Max.
– Du ska få lära dig att slåss. Svarade Joakim.
Vem tror dom att jag är? Jag vet inte ens hur man använder ett svärd.
– Seså, rappa på nu. Sa Margareta.
När dom var framme vid Hades Stridsskola kände sig Max väldigt nervös och visste inte vad som skulle hända.
– Vi kan tyvärr inte följa med dig Max, du måste gå in själv. Sa Joakim.
När Max gick in igenom portarna kom en stor man fram och hälsade.
– Välkommen Max, jag heter Karl, vi har väntat på dig, var vänlig och följ mig.
Dem gick igenom stora salar, salar med troféer och statyer av rent guld.
Framför ett stort diplom så stannade Karl.
– Rör diplomet och du kommer att få se det som ingen annan har sett.
Sakta och försiktigt sträckte Max handen mot diplomet, när han rörde diplomet så blev allt vitt. Framför han stod Karl med ett stort svärd gjort av rent stål.
– Slåss mot mig, Max. Sa Karl med ett leende på läpparna.
Max kände att han hade blivit modigare, säkrare och starkare, Karl slängde ett svärd till Max.
Nu ska jag visa vad du kan. Sa Karl med hög ton.
Karl hoppade fram mot Max och slog ett kraftigt slag emot honom, effektivt parerade Max och slog till en ett kraftfullt slag, när bladet träffade Karl stod han helt plötsligt framför diplomet igen.
Han började läsa det och med stora bokstäver stod det:
”Till minne av den utvalde”.
Dagen efter hade han ännu en konstigt dröm, han såg ett rött berg med fullt av onda varelser från underjorden, svettandes och nervös gick han mot ett stort slott och precis när han skulle öppna det så blev han väckt av Joakim.
– Skynda dig Max! Dygnare attackerar Hades!
Max och Joakim sprang längs vägen mot porten ut, där väntade Margareta med en häst.
– Max! Juleus ta tag i Max!
– Ta tag i min hand Max! Ropade Juleus.
Juleus hade långt blont hår och hade skinande gul rustning.
Efter ett par timmars åktur ifrån Hades frågade Max.
– Vem är du Juleus?
– Jag är slottsvakt, jag ska skydda konung Ivan men nu är det för sent… Suckade Juleus.
Han kände att Joakim tog tag i hans hand och tittade noggrant.
– Du har det magiska märket. Sa Joakim förtvivlat.
– Det är bara ett ärr jag fick för 4 år sedan.
Efter allt konstigt som har hänt kan antagligen vad som helst hända nu…
– Det är fem märken på varje fingertopp, varje märke står för domedagen, när alla märken blir röda, då är det domedagen.
Så länge som Izael lever, då kommer dagen som alla fruktat fortfarande leva.
Dagen efter så återkom dom till Hades, flera hus var förstörda men mycket fanns kvar.
Joakim, Margareta och Max gick in i sitt hus och låste allt.
– Försök nu att vila lite Max. Sa Margareta.
Max gick upp till sin säng och börja sova, plötsligt stod han på en äng, samma äng som han var på när han kom till denna värld.
Han kollade bort mot det stora isberget och såg rök, röklukten kändes ända bort till ängen.
Max fruktade det värsta, snabb som vinden sprang han till närmaste by, när han kommit över ängen såg han bara död, byn låg i flammor och allt var dött.
Tillslut vaknade Max, svettig och röd i ansiktet, han reste sig upp och såg Joakim sitta i sin gungstol stirrandes mot Max.
– Vi i Hades har varit väldigt oroliga över dina drömmar. Sa Joakim.
Vi undrar ifall dina drömmar är förknippade med något fruktansvärt som kommer att hända, du måste berätta allt du vet.
– Jag…Jag såg död, byar ligga i flammor och bara dött. Svarade Max med skräckinjagande blick.
– Vi måste rapportera detta till kungen nu! Sa Joakim och drog med Max.
Framme vid kungens palats frågade en vakt med rostig rustning efter identitet.
– Säg att Vita Vargen söker kungen. Sa Joakim.
Vakten gick igenom portarna och direkt mot kungens sal.
– Vita Vargen? Frågade Max.
Vem är det?
– Det är min hemliga identitet. Svarade Joakim.
Strax efter kom vakten ut igen.
– Välkomna till Hades slott. Sa Vakten.
Max och Joakim gick sakta in igenom dom stora portarna och fortsatte uppför den stora röda mattan.
När dom steg in i kungens sal så ropade kungen.
– Vilka är ni och vad vill ni?
– Den Utvalde har haft drömmar om död i Hades, domen är nära.
– Så… Utvalde, vi får äntligen träffas. Sa kungen och gick sakta emot Max.
Du är yngre än vad jag förväntade mig.
Kungen tog tag i Max och drog in honom i hans privata rum.
Jag är kung Olevar III och det är en ära att få träffa dig unge Utvalde.
– Ehm… Det är en ära att få vara här. Svarade Max kort.
– Du har haft drömmar, drömmar om förstörelse och döden. Sa Kungen.
– Ja, jag tror Izael har något med detta att göra.
– Du har rätt, du har fått en förbannelse över dig, så Izael kan se var du är någonstans när du drömmer.
För att du någonsin ska kunna möta Izael öga mot öga, så måste du konfrontera honom i dina drömmar.
Bara den värdige kan se dessa drömmar, Izael vill kontakta dig, på något sätt vill han få dig att tro att ni hör tillsammans med varandra.
Dagen efter vaknade Max av ett starkt ljud som kom från berget som låg lite längre bort mot kusten.
Joakim och Margareta kom rusandes upp mot Max.
– Det har hänt något hemskt! Sa Joakim.
Du måste följa med oss nu!
Max, Joakim och Margareta red bort mot berget och tillslut såg man alla invånare bilda en ring runt något som Max inte kunde se.
– Jag tror du bör ta en titt på detta… Sa Margareta.
Max gick fram igenom ringen och såg kungen ligga död på marken.
– Det är inte det värsta. Sa Joakim och drog bort det svarta tyget över kungen.
I hans mage fanns en pil med ett papper på, det stod ”Låt oss se detta som en varning, ge över Den Utvalde annars aktiverar vi Domedagsberget.
– Domedagsberget? Frågade Max.
– Det är ett gammalt berg som ligger över vid Izaels territorium. Sa Joakim.
Rykten säger att självaste Izaels assistent har bosatt sig där.
Ifall ni gillar den, ge lite rep.
Besök http://innandomedagen.forumsmotion.com
Last edited:
